Hoppa till innehållet

Sida:Äre-minne öfver Carl Gustaf Tessin.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
45

Jag kan icke lyfta up täckelset; ty många omväxlingar vid Hof, Mine Herrar! likna dem vi spörje uti Naturen; verkan är uppenbar, orsaken fördold.

Nytt Krig itändes uti Europa. Westphaliska Frederne, uti hvilka Sverige har en så ansenlig och hederlig del, åberopades til hjelp och frälsning. Vi blefvo, i kraft deraf, deruti invecklade (1757), men de, som Magten hade, ogillade detta företagande (vid Riksdagen 1761). Lagens uttydning gjorde Utslaget, och af et öde, som detta Riket mera än andra erfarit, hafva aldrig utvertes Krig blifvit slutne, at icke invertes förändringar och skakningar i det samma börjat. Vi hafve dessutom, Mine Herrar! ännu i vår tid, sedt Folket missnögdt deröfver, at man icke fölgt Konung CARLS anläggning: vi hafve sedermera sedt samma Folk lika missnögdt, då man fölgt Konung GUSTAF ADOLPHS långt större tankar. En Historicus uplöser sällan orsakerne til slike obegripligheter; men en djupsinnigare eftertanke märker nytt Slägte, nytt tänkesätt och andra seder.

Under en sådan allmän förvandling, och då man icke mera kunde skicka sig derefter, trodde Gref TESSIN rätta tiden vara inne för sig, at tänka uppå en bättre förvandling, och sätta emellan lif och död et ande-rum. Uppå sin enståndiga begäran

om