Den här sidan har korrekturlästs
Sjul
”Vargen, vargen, släppte du den?” Vad hans historia gick sakta: ”Skulle du Nila, skulle du Lars Abram: skulle du Nich-Nichsen — tro-tror ni jag är tokig?” Nej, vad han det inte hade gjort! Det var nu två dagar sedan. Bägge två hade han ränt efter, förlorat spåren, där renarna gått i hopar på en myr, fått ögna dem och ränt igen. ”Ja de ä’ hårdsprungna satar”, sade en. Nere i skogen hade det gått undan. Sjul hade sprungit med skidorna medan svetten rök om honom. Där vart mössan efter; hon hade strukits av i skogen — och äntligen hade han sett en varg — den största av hopen — i en bergstigning. — Nu gnisslade och gnydde
104
