Hoppa till innehållet

Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

TACK SKALL DU HA

Denna historia är för dem, som anse, att människorna böra hjälpa varandra.

Anders Olsson var bonde i Fjällsele och Lars Persson var backstugusittare. Anders var smått förmögen men Lars var det fattigaste kräk på denna Guds gröna jord. I den fjällsocken, där han bodde, var hans fattigdom bliven ett ordspråk, och då kan man förstå, om man också icke är fallen för att begripa.

Anders var gift med en ragata, desslikes Lars. Vilken av käringarna var det större trollet, må vara osagt. Anders svor att hans käring var den ledaste, och Lars förbannade sin själ — som han sade — på att hans leda troll var makalöst lett.

Nu var det före jul och kallt. Luften var grön som späda ärter,

107