Hoppa till innehållet

Sida:Åström Svensk vattenrätt.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
153

Antagandet af enskild äganderätt till vatten omöjlig- göres väsentligen af tvenne omständigheter.

I afseende å dylik rätt till andra föremål synes lagstiftning och lagskipning enigt fasthålla den grundsats, att med äganderätten följer befogenhet att frigöra sig från all främmande inblandning, äfven om någon olägenhet däraf ej kan påvisas. Hvad rätten till vatten åter beträffar, har lagstiftningen med lika orubblig konsekvens fastslagit, att inskränkningar däri skola tålas, ända tills skada inträffar. Vare sig intrång göres medelst uppdämning af vattnet å ofvanboendes grund eller medelst undanhållande af vattnet från nedanboendes grund, måste för vinnande af rättelse den, som lider intrånget, så väl enligt äldre rätt som enligt nu gällande vattenlag ($ 6), visa, att skada förorsakats. Detta lär icke innebära annat än att den principiella innebörden af äganderättsbegreppet aldrig vunnit tillämpning i afseende å vattenrättsförhållanden i vårt land.

Men hvad som ännu bestämdare talar emot antagandet af enskild äganderätt till vatten är den omständigheten, att alla statsmedlemmar i vissa afseenden äga nyttjanderätt till vatten å enskild grund. Uti det privata vattenområdet äger väl den enskilde uteslutande nyttjanderätt till vatten såsom drif- och fiskevatten, men alla statsmedlemmar äga nyttjanderätt till samma vatten för samfärdsel och personlig konsumtion. Enskild och allmän rätt konkurrera alltså med hvarandra uti samma vattenområde. Och då allmänningsrätt och enskild äganderätt till samma föremål måste utesluta hvarandra, kan enskildes vattenrätt icke vara äganderätt utan endast nyttjanderätt.

Härmed öfverensstämmer ock vattenlagens hufvudstadgande, som förklarar den enskilde berättigad att tillgodogöra sig vattnet å sin grund.

Den nyttjanderätt, som här förekommer, måste vara det särskilda slag däraf, som kallas för ständig besittningsrätt.

Då vidare den enskildes vattenrätt endast är nyttjanderätt, måste å andra sidan äganderätten anses tillkomma staten i egenskap af representant för allas rätt.

Härmed öfverensstämmer statens skyldighet att draga försorg om vattendrags upprensande.

Åström. Om svensk vattenrätt.11