kanter, ty flera generationer Campbellar hade varit sjökaptener.
Tant Plenty hade till och med givit Rose tillåtelse att rumstera i porslinsskåpet — en kryddoftande plats, full av alla de godsaker, som barn älska, men Rose tycktes inte bry sig mycket om dessa frestande läckerheter, och när detta hopp gick om intet, uppgav tant Plenty i förtvivlan försöket.
Den milda tant Peace hade försökt med alla möjliga slags vackra sömnader och planerat en dockgarderob, som borde ha vunnit till och med ett ännu äldre barns hjärta. Men Rose intresserade sig helt föga för skära sidenhattar och små strumpor, ehuru hon sydde helt plikttroget ända tills tanten ertappade henne med att torka sina tårar på släpet till en brudklänning — en upptäckt som gjorde slut på syföreningen.
Då slogo de båda gamla damerna ihop sina kloka huvuden och utvalde traktens mest exemplariska barn att komma hem och leka med deras niece. Men Ariadne Blish var det största misslyckandet av alltsammans, ty Rose tålde inte ens att se henne och sade, att hon var så lik en vaxdocka, att hon formligen längtade efter att nypa henne för att se, om hon kunde skrika. Så den sediga lilla Ariadne blev hemsänd, och de utmattade tanterna överlämnade för ett par dagar Rose åt sig själv.
Men vädret och en förkylning höllo henne inomhus, och hon tillbragte det mesta av sin tid inne i biblioteksrummet, där hennes fars böcker förvarades. Där läste hon en hel del, grät litet och drömde många av de oskyldiga, vackra drömmar, i vilka ett fantasirikt barn finner sådan tröst och glädje. Detta passade henne bättre än någonting annat, men det var inte nyttigt för henne; hon blev blek och tungögd och håglös, fastän tant Plenty gav henne så mycket järn, att det räckt till att göra en spis därav, och tant Peace klemade med henne, som om hon varit en knähund.
När de stackars tanterna sågo detta, brydde de sina hjärnor för att hitta på ett nytt nöje och beslöto sig för ett djärvt schackdrag, ehuru de icke hyste mycket hopp om att det skulle lyckas. De sade ingenting till Rose om sin plan för denna lördagseftermiddag, utan
