detta ögonblick, ty han hade åter börjat röka bara för att retas med henne.
Nu var saken den, att Charlie inte hade mera smak för att röka, än vad Archie hade, men det dög inte att ge efter alltför snart, så han ruskade på huvudet, tog ett ordentligt bloss och sade nonchalant:
— Ni kvinnor ber alltid oss män uppge oskyldiga småsaker bara därför att ni inte gillar dem. Vad skulle du tycka om, i fall vi både dig göra något sådant?
— Om jag gjorde något skadligt eller dumt, skulle jag vara dig tacksam, om du påpekade det för mig, och försöka bättra mig, svarade Rose hjärtligt.
— Välan, då skall jag se efter, om du menar, vad du säger. Om jag slutar att röka för att göra dig till viljes, vill du då uppge något för att göra mig till viljes?
— Det går jag in på, om det är något lika dåraktigt som att röka.
— Åh, det är ännu fånigare!
— Då lovar jag att göra det. Vad är det? sade Rose, darrande av oro att få höra vilken av sina älsklingsvanor eller ägodelar hon skulle nödgas uppge.
— Uppge dina örhängen, sade Charlie med ett elakt skratt, ty han var säker på att hon aldrig skulle gå in på den överenskommelsen.
Rose uppgav ett litet skri och förde händerna till öronen, där guldringarna sutto.
— O, Charlie, skulle inte något annat kunnat duga lika bra? Jag har gått igenom så mycket gnabb och tråkigheter, att jag vill njuta av mina vackra örringar nu, när jag kan bära dem.
— Bär så många du vill, så kan jag röka i lugn och ro, sade den elaka pojken.
— Kan ingenting annat tillfredsställa dig? sade hon bönfallande.
— Nej, ingenting, svarade han strängt.
Rose stod tyst ett ögonblick och tänkte på vad tant Jessie sagt en gång: »Du utövar större inflytande över gossarne, än du vet av; använd det till deras bästa, och jag skall vara dig tacksam i hela mitt liv». Här erbjöd sig ett tillfälle att uträtta något gott genom att hon själv offrade litet av sin egen lilla fåfänga. Hon
