glas med vatten, och detsamma hade hon själv gjort trots prinsens gnabb.
Men Archie var verkligen mycket uppspelt, och när någon påminde om att det var farbror Jems bröllopsdag och önskade att han vore där och kunde hålla ett tal, försatte hans äldste son hela familjen i häpnad genom att försöka göra det i hans ställe. Det var ganska osammanhängande, såsom jungfrutal bruka vara, men slutet betraktades såsom överdådigt, ty han vände sig till modern och sade med en liten skälvning på rösten, att hon »förtjänade att bli välsignad med Peace och Plenty (frid och ymnighet) och krönt med rosor och gossekärlek och att emottaga den last av lycka, som var på väg hem för att trots vind och tidvatten lägga ännu en Jem (gem betyder ädelsten) till familjejuvelerna.»
Denna anspelning på kaptenen, som nu var på väg hem, kom mrs Jessie att snyfta i sin servett och gossarne att hurra. Så rusade Archie helt plötsligt ut ur rummet, som om han förlorat förståndet.
— Alltför blyg att stanna och ta emot allt beröm, började Charlie.
— Jag såg, att Phebe vinkade på honom, utbrast Rose och stirrade på dörren.
— Kommer det flera julklappar? frågade Jamie i samma ögonblick som brodern kom tillbaka och såg ännu ivrigare ut.
— Ja, en julklapp till mor, och här är den! dundrade Archie och slängde upp dörren för att släppa in en högväxt man, som utropade: Var är min lilla gumma? Den första kyssen skall hon ha, sen får ni andra komma, så fort ni vill!
Innan han ännu talat till slut, låg mrs Jessie, till hälften gömd under hans stora överrock, och fyra pojkar dansade omkring honom och pockade på sin tur.
Det blev naturligtvis en glad och livlig uppståndelse, och under tiden smög Rose sig in i fönsternischen och åsåg alltsammans, som om det varit ett kapitel i en julberättelse. Det gjorde en gott att se, med vilken stolthet farbror Jem betraktade sin långe son och med vilken ömhet han omfamnade de mindre. Det var ännu vackrare att se honom skaka hand med bröderna, som om han aldrig velat sluta, och kyssa alla systrarna på
