Hoppa till innehållet

Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ett sådant sätt, att till och med den högtidliga tant Myra såg riktigt glad ut för ett ögonblick. Men bäst av allt var att se, hur han slog sig ner i farfars stol med »lilla gumman» bredvid sig och de tre yngsta pojkarna i knät, under det att Archie stod lutad över honom som en av största sortens keruber.

— Alla krya och här, Gud vare tackad och lovad! sade kapten Jem och såg sig omkring med tacksam min.

— Alla utom Rose, svarade den trofaste lille Jamie, som kom ihåg den frånvarande.

— Ja visst! Jag glömde barnet! Var är Georgs lilla flicka? frågade kaptenen, som inte sett henne, sedan hon var ett litet pyre.

— Det är bäst, att du säger: »Alecs stora flicka», sade farbror Mac, som låtsades vara gruvligt svartsjuk på sin bror.

— Här är jag, farbror, sade Rose och trädde fram

— Saint George Germaine, så pyret har vuxit! utbrast kapten Jem, i det han lät gossarne ramla ner och reste sig upp för att hälsa på den stora flickan såsom den gentleman han var. Men när han skakade hennes hand, som såg så liten ut i hans stora labb, och betraktade hennes ansikte, som påminde så om hans käre broders, slöt han henne i sina armar och viskade med sin sträva kind mot hennes lena: Gud välsigne dig, barn! Förlåt mig, om jag glömde dig för ett ögonblick, och var förvissad om att ingen av dina anförvanter gläder sig mer än farbror Jem åt att se dig här.

Sedan slogo alla sig åter ned kring bordet och fingo höra allt om resan hem — hur kapten Jem föresatt sig att hinna hem till jul, hur allt tycktes ha sammansvurit sig för att hindra honom, men hur han ändå lyckats och avsänt ett telegram till Archie med anmodan att hålla saken hemlig men vara redo för faderns ankomst vilket ögonblick som helst.

Och sedan dansade man, och till och med Fun See utmärkte sig med tant Plenty, som han beundrade högeligen med anledning av att hon var den fetaste damen i sällskapet, ty korpulens betraktas som skönhet i hans fädernesland. Den glada gamla damen försäkrade, att hon kände sig ofantligt smickrad av hans beundran, och gossarne påstodo, att »hon slog sig ut för honom»,