vänner, och prinsen återvände hem, undrande, varför en prisse inte hade något emot att för en flicka eller kvinna omtala saker och ting, som de hellre skulle dö än erkänna för en annan prisse.
Följande dag traskade Rose till Archie, omtalade så mycket hon ansåg förståndigt av föregående kvälls samtal med Charlie och bad honom glömma och förlåta.
— Jag har just börjat tänka, att jag kanske borde göra det, fast jag har rätt. Jag håller väldigt mycket av Charlie, och han är den hyggligaste pojke, som finns, men han kan inte säga »nej», och det blir hans olycka, om han inte tar sig i akt, sade Archie på sitt allvarliga, vänliga sätt. Medan far var hemma, var jag mycket tillsammans med honom, och prinsen kom under tiden med i ett kotteri, som jag inte tycker om. De försöker vara med i svängen och tror, att det är manligt, och de smickrar honom och narrar honom att göra allt möjligt — spela om pengar, ingå vad och slå dank. Jag avskyr, att han gör det, och försökte hindra honom därifrån men grep mig verket an på orätt sätt, och vi blev osams.
— Han är redo att bli försonad med dig, om du inte säger mycket, för han erkände inför mig, att han hade orätt, men jag tror inte, att han vill erkänna de i ord för dig — började Rose.
— Det behöver han inte heller. Om han bara vill slänga de där sluskarna över bord och komma tillbaka, så skall jag hålla munnen och inte predika. Jag undrar, om han är skyldig dem pengar och inte vill bryta med dem, förrän han kan betala dem. Jag hoppas, att han inte är det, men jag vågar inte fråga, fast Steve kanske vet det, ty — sorgligt nog — springer han alltid efter prinsen. Och Archi såg ängslig ut.
— Jag tror, att Steve vet det, för han talade om hedersskulder den gång, då jag gav honom — Där tvärtystnade Rose och blev blossande röd.
Men Archie befallde henne att omtala allt och hade inom fem minuter fått veta hela historien, ty ingen vågade visa hövdingen olydnad. Han gjorde hennes förtvivlan fullständig genom att stoppa en femdollarssedel i hennes ficka. Han såg både resolut och förtörnad ut, när han sade:
— Gör aldrig om det, utan skicka Steve till mig, om
