mellan vinden, kamferkistorna och linneskåpen och såg ut, som om denna tingens nya ordning beredde henne både häpnad och nöje.
Man kan inte omtala ens hälften av vad d:r Alec hade för sig, men när Rose då och då tittade upp från sin lår, uppfångade hon en skymt av honom, då han kilade förbi med en bambustol, ett par gamla eldtänger, en besynnerlig japansk skärm, ett par filtar och till sist ett stort badkar på huvudet.
— Ett sådant besynnerligt rum det blir! sade hon, när hon satt och vilade och förfriskade sig med läckerheter, som kommit hela vägen från Kairo.
— Jag inbillar mig, att du kommer att tycka om det mitt kära barn, svarade tant Peace, i det hon småleende tittade upp från någon småsak, hon höll på att göra av blått siden och vitt muslin.
Rose såg inte småleendet, ty i samma ögonblick stannade farbrodern vid dörren, och hon sprang upp och dansade framför honom, i det hon sade, strålande av barnslig förtjusning:
— Titta på mig! Titta på mig! Jag är så storartad, att jag inte känner igen mig själv. Jag har kanske inte satt på mig de här sakerna riktigt, men jag tycker så mycket om dem!
— Du är grann som en papegoja i din fets och cabaja, och det gör mitt hjärta gott att se den svarta lilla skuggan förvandlad till en regnbåge, sade farbror Alec och granskade med gillande min den lysande gestalten framför honom.
Han sade det ej, men han tänkte inom sig, att hon var mycket vackrare än Phebe vid tvättbunken, ty hon hade satt en purpurröd fets på sitt blonda huvud, bundit flera lysande skärp om midjan och tagit på sig en i sanning prålig scharlakansröd jacka med en gyllene sol broderad på ryggen, en silvermåne på framsidan och stjärnor av alla möjliga storlekar på ärmarna. Ett par turkiska tofflor prydde hennes fötter, och halsband av ambra, korall och filigran hängde kring hennes hals, under det att hon i ena handen höll en luktflaska och i den andra asken med österländsk konfekt.
— Jag känner mig som en flicka i »Tusen och en natt» och väntar att finna en magisk matta eller en
