mo åt, funno de farbror Mac och de gula herrarna inne på hans privatkontor, där prover, presenter, kuriositeter och nyanlända skatter av alla slag voro uppstaplade huller om buller.
Så fort som möjligt drog Rose sig tillbaka in i en vrå, där hon på ena sidan hade en porslinsgud, på den andra en grön drake och — vad som gjorde henne ännu mer förlägen — framför sig på en telåda Fun See, som stirrade på henne med sina svarta ögon, så att hon till sist inte visste, åt vilket håll hon skulle titta.
Mr Whang Loo var en äldre herre i amerikanska kläder och med hårpiskan virad om huvudet. Han talade engelska och pratade helt ivrigt och alldagligt med farbror Mac — så Rose betraktade honom såsom alldeles misslyckad. Men Fun See var en förtjusande kines från sina djonklika skor till knappen i pagodhatten, ty han hade ifört sig full stass och utgjorde en enda massa sidenjackor och vida byxor. Han var liten och tjock och vaggade lustigt; hans ögon voro mycket sneda, hans hårpiska lång, och så var även fallet med hans naglar; hans gula ansikte var knubbigt och skinande, och han var en alltigenom tillfredsställande kines.
Farbror Alec omtalade för henne, att Fun See hade kommit till Amerika för att få en amerikansk uppfostran och än så länge endast kunde tala helt litet pidschin-engelska, så hon måste visa sig vänlig mot den stackarn, ty han var bara en gosse, ehuru han såg nästan lika gammal ut som mr Whang Lo. Rose sade, att hon ville visa sig vänlig, men hon hade inte den avlägsnaste aning om hur hon skulle kunna roa den besynnerliga gästen, som såg ut, som om han klivit ut ur ett av rispapperslandskapen på väggen, och satt och nickade åt henne som en leksaksmandarin, så att hon knappast kunde hålla sig allvarsam.
Mitt under hennes artiga villrådighet fick farbror Mac se, hur de två ungdomarna längtansfullt stirrade på varandra, och han tycktes känna sig road av detta sätt att göra bekantskap under svårigheter. Han tog en låda från bordet och räckte den till Fun See med en tillsägelse, som tycktes göra denne mycket belåten.
Han klev ner från telådan och började ivrigt och skickligt packa upp den mindre lådan, under det att
