Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Rose såg på och undrade, vad meningen var. Om en stund kom det fram ur emballagen en tekanna, som kom henne att knäppa ihop händerna av förtjusning, ty den föreställde en korpulent kines. Hans hatt var locket, hans hårpiska handtaget och hans pipa pipen. Den stod på fötter, som voro uppåtsvängda vid tårna, och småleendet över det feta, sömniga ansiktet var så likt det i Fun Sees, då han visade tekannan, att Rose icke kunde låta bli att skratta, vilket gladde honom mycket.

Två näpna koppar med fat och en fin röd bricka gjorde servisen fullständig och kom en att längta efter en kopp te, till och med på kinesiskt maner, d. v. s. utan socker och grädde.

När Fun ställt upp alltsammans på ett litet bord framför henne, antydde han medelst åtbörder, att det var en gåva till henne från farbrodern. Hon framförde sina tacksägelser på samma sätt, varpå han återvände till sin telåda, och som de icke hade något annat sätt att meddela sig med varandra, sutto de och smålogo och nickade åt varandra på ett lustigt sätt, tills Fun tycktes komma på en ny idé. Han hasade sig ned från sin sittplats och vaggade bort, varvid Rose hoppades, att han icke hade gått efter en stekt råtta, en stuvad hund eller något annat utländskt moj, som artigheten skulle nödsaka henne att äta.

Medan hon väntade på sin lustiga nya vän, inhämtade hon kunskaper på ett sätt, som skulle ha gjort tant Jane förtjust. Herrarna samtalade om allt möjligt, och hon hörde uppmärksamt på och lade på minnet mycket av vad hon hörde, ty hon längtade efter ett tillfälle att utmärka sig genom att kunna lämna nyttiga upplysningar, när man förebrådde henne hennes okunnighet.

Hon försökte just inpränta i sitt minne, att Amoy låg tvånundraåttio mil från Hongkong, när Fun kom hasande tillbaka med vad hon trodde vara ett litet svärd, ända till han vecklade upp en ofantlig solfjäder och skänkte henne den med en massa kinesiska komplimanger, vars innebörd skulle ha roat henne ännu mer än ljudet, om hon endast kunnat förstå dem.

Hon hade aldrig förr sett en sådan häpnadsväckande solfjäder och ägnade sig genast åt att undersöka den.