Där fanns visserligen intet som helst perspektiv, men just det förlänade den ett särskilt behag i Roses ögon, ty på ett ställe satt en förtjusande dam med blåa strumpstickor i håret uppe på spiran till en ståtlig pagod. På ett annat ställe tycktes en förtjusande bäck strömma in genom dörren till en fet herres hus och ut genom hans skorsten. På ett tredje ställe gick en mur i sicksack, som en blixt upp till himmeln, och en fågel med två stjärtar tycktes sitta och ruva på en fiskare, vars båt just stötte på grund mot månen.
Det var en alltigenom fascinerande tingest, och hon hade till Funs stora tillfredsställelse kunnat sitta där hela eftermiddagen och vifta, om icke d:r Alecs uppmärksamhet plötsligt riktats på henne därigenom att den stora solfjädern fläktade håret ned i ögonen på honom och påminde honom om att de måste ge sig i väg. Så det vackra porslinet blev åter nedpackat, Rose vecklade ihop sin solfjäder, några paket utsökt te för de gamla damernas räkning stuvades ned i d:r Alecs fickor, och de begåvo sig av, sedan Fun hälsat dem med »tre böjningar och nio knackningar», såsom de i hans hemland hälsa kejsaren eller »himmelens son».
— Jag känner mig, som om jag verkligen hade varit i Kina, och jag ser säkerligen så ut, sade Rose, när de gledo ut ur skuggan av Rajan.
Det gjorde hon verkligen, ty mr Whang Loo hade givit henne ett kinesiskt paraply, farbror Alec hade skaffat några kulörta lyktor till hennes balkong, den stora solfjädern låg i hennes knä, och teservisen vilade vid hennes fötter.
— Det här är ej något dumt sätt att studera geografi, eller hur? sade farbrodern, som lagt märke till hur uppmärksamt hon åhört samtalet.
— Det är ett mycket trevligt sätt, och jag tror verkligen, att jag i dag inhämtat mer om Kina än under alla mina lektioner i skolan, fast jag där brukade rabbla upp svaren så fort jag kunde. Ingen förklarade något för oss, så allt, jag kommer ihåg, är, att te och silke kommer därifrån och att kvinnorna ha små, små fötter. Jag såg, att Fun tittade på mina, och han måtte ha tyckt, att de är ofantliga, sade Rose, i det hon med plötsligt förakt såg på sina bastanta kängor.
