§ 16. Odins hustrur. Friggs tjenarinnor.
Odin, himmelens och jordens herre, hvilken åt alla sidor genomträngt sin skapelse, står i den innerligaste gemenskap med den samma, och derigenom utvecklar sig hela fullheten af hans väsende; d. v. s. han förmäler sig med sin skapelse, och ur denna förmälning framgå de andra gudarne. Närmast förmäler sig Odin med jorden, hvilken framträder på trefaldigt sätt, såsom Jord, Frigg och Rind.
Jord (fn. Jörðr) är Odins första gemål och betecknar den ursprungliga, ännu icke odlade och bebodda jorden. Hon heter äfven Fjörgyn och Lodyn (fn. Hlódyn) samt är moder till Tor, den äldste och starkaste af Odins söner.
Jörðr, got. airþa, fht. erda, jord; jfr det ofta förekommande namnet Herta, hvilket är en oriktig bildning, utgången från Taciti Nerthus (Petersen, sid. 149). Fjörgyn; jfr got. fairguni, berg. Hlóðyn af hlóð, härd, eldstad.
Frigg (fn. Frigg) är Odins andra och förnämsta hustru, den odlade och bebodda jorden. Från henne stamma de gudar, som hafva bygt och bebo Åsgård. Hon är den yppersta bland gudinnor, åsars och åsynjors drottning. Med Odin sitter hon i Lidskälf och ser ut öfver all verlden; hon känner derför människans öden, men säger intet derom. Hon herskar öfver hela naturen på jorden; men i synnerhet är hon äktenskapets gudinna, och till henne bedja qvinnor i barnsnöd, äfvensom vid ofruktsamhet. Hennes boning heter Fänsalar (fn. Fensalir); der satt hon och begret sin sons, den ljuse Balders, död.
Frigg är en utvidgad form af fri, som motsvaras af fornsax. frí, qvinna, och af fn. frí, älskare, af got. frijón, älska. Frigg
