5
sig på östsidan af den breda, paradisiska bukten en làng rad en- vàningshus i europeisk stil, sonm utgöra Nagasakis europeiska settle- ment. Denna förtjusande hamn tillhör nämligen jämte fyra andra det japanska rikets för européer öppnade hamnar, och på det endast några få hektar upptagande område, som japanerna ställt till de hvitas förfogande, få de bygga sina hus och syssla med sina affärer. Nagasaki är den äldsta af dessa hamnar, ty redan för nära tre hundra år sedan hade oceanens dåvarande herrar, holländarne, er- hållit tillstånd att grunda ett settlement här. ingenting kvar. Den utmed hamnen löpande strandgatan har endast moderna, enkla hus att uppvisa, likaså dess parallelgata inåt till samt tvärgatorna, där kineserna uppslagit sina bopålar. Knappt hundra européer, de främmande makternas konsuler inberäknade, bo här, men de ha likväl sin egen klubb med biljard-, spel- och läsrum, där man kan känna sig som någonstädes midt i Europa, blott icke i Japan. Längre söderut at hafvet till ligger, gömdt mellan yppiga trädgårdsanläggningar, ett anspråkslöst hotell, hvars namn Bellevue mycket väl motiveras af den underbara utsikten öfver det japanska Nagasaki. Vid landningsplatsen vänta hela batterier af rickshaws på de ankommande resenärerna. Vet läsaren, hvad en rickshaw är? Sanno- likt icke, annars hade han för länge sedan infört den i Europa. Rickshaw'n r det bekvämaste, angenämaste, snabbaste och billi- gaste fordon, som någonsin förfärdigats till personbefordran. Helios hade ej kunnat fara i någon bekvämare vagn upp till solen och Satan ej i någon trefligare till helvetet. Rickshaw'n är en öppen, làg victoria utan kuskbock, på två hjul och afsedd för en person, som bestiger den lika lätt, som om han satte sig i en emma. Fram- till äro ett par fimmerstänger anbragta. En japansk kuli ställer sig emellan dem, lyfter upp skaklarna med händerna och galopperar bort med rickshaw'n och dess passagerare. en fart är tio à tjugu pfennige, och hyran för en half dag om sex timmar uppgår till femtio pfennige. Därför faller det ej heller nå- gon europé i Japan in att gå. Hvarje rickshaw och hvarje därtill hörande kuli har sitt nummer, alldeles som våra droskor, och alla stà under polisens kontroll. Numro 415 syns tyvärr icke till. Jag skulle gärna ha valt numro 415, ty den, som har läst Pierre Lotis »Madame Chrysan- thème», vet, att 415 var Pierre Lotis svåger. Numro 4 har emeller- tid lika starka lungor och lika kraftiga ben. Knappt har jag satt mig upp i hans rickshaw, förr än han galopperar bort. värmen är stark, och med fara att bli arresterad af en snedögd poliskonstapel har n:o 4 gjort sig af med sina båda klädesplagg, likadana som dem de nyss skildrade kolflickorna burit. någorlunda bevara anständigheten lägger han en hvit linneremsa Däraf finns dock nu Det vanliga priset för Vår- För att
