då allbekant är, att t. ex. en komminister vanligen förut varit s. m. adjunkt, att en häradshöfding varit e. o. hofrättsnotarie o. s. v. Med spärrad stil har utmärkts den tjänstegrad, som slutligen upphunnits, den titel, som burits, eller det yrke, som hufvudsakligen eller senast utöfvades. Stundom saknas årtal för anställningars eller yrkens begynnelse, enär det ej alltid varit möjligt att vinna upplysning därom. I åtskilliga af dessa fall hafva likväl årtal blifvit satta inom parentes, hvilket betyder, att personen visserligen då innehade anställningen eller utöfvade yrket, men att det antagligen icke är begynnelseåret.
Efter anställningar och hufvudsakliga yrken följa, så vidt möjligt, upplysningar om öfrig verksamhet, som icke kunnat anses tillhöra personens egentliga lefnadskall; vidare besittning eller innehafvande af fast egendom så väl i stad som på landet, hvilka uppgifter dock ej alltid varit möjliga att åstadkomma, samt vissa, mera betydande medborgerliga uppdrag, särskildt riksdagsmannaskap, hvarom åtminstone efter 1865 uppgifterna torde vara alldeles fullständiga.
Som dödsort har, där så kunnat ske, upptagits stället eller staden med angifvande af socken eller län för gårdar eller byar å rikets landsbygd samt af landet, då dödsfallet timat utrikes. För ordinarie innehafvare af prästerlig tjänst har dödsorten uteslutits i de fall, då personen aflidit inom sitt tjänstgöringsområde.
Angående dödsår, månad och dag gäller detsamma, som här ofvan blifvit sagdt om födelsetiden. Då uppgift om dödsdag saknats, har i stället anförts begrafningsdagen, om den varit känd.
Eftermälena, hvarmed här menas de med mindre stil satta stycken, som följa närmast efter de biografiska notiserna, göra icke anspråk på att vara uttömmande karaktäristiker, utan har därmed endast åsyftats att lemna några konturer eller spridda drag till belysande af personerna och därigenom i någon mån ytterligare klargöra deras lifsgärning. Om den äldre tidens män, de mera framstående undantagne, bevara häfderna öfver hufvud taget föga annat än de dåliga sidorna, men tiga med de goda, hvilket haft till följd, att de flesta eftermälena för 1600 talets studenter äfven blifvit ensidiga och därför snarare böra anses som tidsbilder än för ifrågavarande personer särskildt karaktäriserande. Detta arbete vill hvarken vara en smädeskrift eller ett äreminne, häldre det senare än det förra, men skuggor och dagrar växla i lifvet, så ock här. Största delen af det material, som legat till grund för eftermälena, är hämtadt ur offentliga handlingar, förut publicerade arbeten eller tidningar, hvilkas pålitlighet i afseende på fakta och omdömen jag ej haft skäl att betvifla. Ljuga de, så ljuger jag. För åtskilliga i arbetet upptagna personer saknas allt eftermäle, ehuru mången torde väl förtjänat ett lofprisaude ord, men detta beror endast därpå, att någon lämplig källa ej stått mig i detta hänseende till buds. Såsom synes, äro flere »eftermälen» ej annat än noter till den föregående texten.
Familjenotiserna, som meddelas för studenter från och med år 1845, torde i det hela taget vara så fullständiga, som den inskränkta planen medgifvit. Möjligen saknas uppgifter å yrken för en del söner, giften för en del döttrar eller dödsår för barn, som aflidit efter år 1900, för hvilken tid flere uppgifter gälla.
Statistisk öfversikt. Enligt numreringen af studerande Östgötar i Uppsala 1595—1900 skulle de utgöra 7,447, men som halfnummer måst gifvas åt tre personer, däraf två återfinnas i »Tillägg och rättelser» (sid. 718), uppgår hela antalet till 7,450. Då härtill komma 29 i Bilagan (sid. 713 o. 714) anförde studenter, som inskrifvits i nationen under år 1901 och vårterminen innevarande år 1902, utgöra samtlige i detta arbete upptagne studerande Östgötar 7,479.
Ofvannämnde antal inskrifne under åren 1595—1900 fördelar sig på femtiårsperioder — den första perioden omfattar dock 56 år — på följande sätt:
