kontr.-prost 57—73. Egare af Kloster i Kristdala 61. Riksdagsman 65; statsrevisor 64. D. 1882 23⁄4.
M. var en grundlärd teolog och erhöll genom ett kungabref rätt att i anseende till sin utmärkta lärdom söka pastorat före fylda 30 år. Blef ock kyrkoherde före den åldern och lefde sedan, »ett mönster för en landtpastor,» i troget förbund med sina församlingar under ett halft sekel. I teologien intog han en strängt konservativ ståndpunkt, men i politik och humanitära frågor visade han sig vara en nitisk reformvän. Vid 1865 års märkliga riksdag framstod han såsom en af de ifrigaste kämparne för representationsförändringen och uppträdde vid denna frågas afgörande med ett glänsande kvickt föredrag, »hvars sarkasmer flögo som pilspetsar.» Verkade äfven med framgång för nykterhetssaken och folkhögskoleväsendet samt deltog ännu på ålderdomen med varmt intresse i nyare tiders sträfvanden.
4803. Israël Rosengren. F. i Skärkind 1795 26⁄12; fad. Nils, trädgårdsmästare. Fil. kand. 1823; fil. doktor 24; prv. 30. Lärare vid Ljungstedtska friskolan i Linköping 28; domk.-kommin. där 36; kyrkoherde i Hallingebärg 48; prost 51. D. 1859 10⁄11.
B. upparbetade Ljungstedtska skolan till ett mönster för en dylik läroanstalt och grundade tillika en privatskola, som på 1830-talet åtnjöt stort förtroende. Ypperlig prädikant; arbetade med outtröttligt nit för gudsfruktan, sedlighet och god ordning inom församlingen; var ock en föresyn som landtbrukare. Han skref stundom tillfällighetsvärs och hade särdeles lätt att uttrycka sig; begagnade därför aldrig prädikokoncept. En satirisk-humoristisk prägel låg intryckt på hela hans umgängessätt.
4804. Anders Forssén. F. i Kärna 1799 12⁄4; fad. Anders, organist. Prv. 1822. Reg.-pastor vid Jönk. reg. 31; tillika kommin. i Landeryd 44; kyrkoherde i Östra Stenby 55. D. 1858 24⁄5.
4805. Johan Lagerström. F. i Kärna 1798 22⁄11; fad. Erik Johansson, bonde. Prv. 1822. S. m. adjunkt, slutl. anst. i Ekebyborna 26. D. i Slaka 1827 14⁄4.
4806. Adolf Tauvon. F. på Sveaborg, Finland, 1801 21⁄8; fad. Israël, kamrer vid örlogsflottan, slutl. bosatt i Vadstena. Hofr.-ex. 21. Kopist i Just-rev.-exped. 25; kanslist i K. M. kansli 32, i exped. 36; tf. rev.-sekreterare (37). Notarie o. kammarskrifvare i Civilstatens pensionsinrättn. 26; sekreterare där 28; tillika kassör 28—32 samt tf. 35, ord. ombudsman 44; afsk. 53. Vet.-akad:s ombudsman 31—48. Lagman i Östgöta lagsaga 37 till 49 (då lagm.-dömena upphörde). D. i Norrköping 1853 5⁄9.
4807. Johan Bernau. F. i Vårdnäs 1796 14⁄6; fad. Petter Andersson, hemmansegare. Prv. 1821. Komminister i Norra Vi o. Tirserum 36. D. 1867 26⁄1.
B. var en fridens man i detta ords högsta betydelse. Fridfull och nöjd, satt han i sitt Bölö vid stranden af en liten sjö, som, belägen mellan bärg och höjder, sällan krusas af någon stormil, en sann bild af honom själf.
4808. Didrik Pontus af Burén. F. i Kristbärg 1802 24⁄7; fad. Peter Carl, brukspatron. Hofr.-ex. 21. V. hhöfd. 25. Förvaltare på Boxholms bruk 26; egare af Danielshammars bruk i Malexander 26; disponent å Boxholm 28; brukspatron o. egare af Boxholms bruk 49—64; tillika egare af säteriet 56. Postmästare i Boxholm 25; afsk. 58. Riksdagsman i Första kammaren för Österg. län 69—71; kommunalman. D. på Boxholm 1878 20⁄3.
B. var en ärans man. Inom hans ståtliga yttre gestalt bodde en ädel och god ande, som lifligt deltog i och verkade för allmänt och enskildt väl. Sålunda var han ett godt stöd och en välvillig hjälpreda åt den ort och de kommuner han tillhörde, men äfven i provinsens allmänna angelägenheter ingrep han verksamt. Hvad farfadern och fadern börjat till bruksrörelsens utvidgande, fullföljde han nitiskt och uppdref denna industri i särdeles hög grad; i synnerhet nedlade han mycken kostnad och möda på stålberedningen.
4809. Anders Peter Gellerz. F. i Västerrum 1797 2⁄8; fad. Peter Jonsson
