98
framför mig, se honom hur han stod däruppe på höjden, stolt avvisande ryske tsarens sista hederliga fredsanbud. Och däruppe var det han tungt blickade ut över nejden och drömde sina sista drömmar om ära och nya bedrifter — innan kulan från Fredrikshald några veckor efteråt ändade hans ensamma liv.»
»Ja nog var han ensam», återtog Eric Noreen, »men älskad, ja dyrkad som få. In i det sista fick han både folk och förråd på Eda.
Så fort han blev synlig, kommo bönderna självmant och erbjödo sig trots allt att strida under hans fanor, och Skantzen har väl sällan innehaft så stora förråd som då: 20,000 tunnor råg, 15,000 tunnor havre, 500 tunnor salt och tobak och brännvin i överflöd.»
»Men lika otillgängligt sluten som tillförene lär han ju ha stått inför det sista rökverket, som där tändes för honom», inföll fru Cilla. »Blott då han ensam red omkring utmed gränsbandet, gästande bönderna, bröt då och då den inneboende humorn fram.»
»Har fru Cilla hört talas om, när han kom till Måns Andersson i norra Emterud?
‘God afton bror Måns‘, hälsade han, i det han red in på gårdsplanen. Men Måns förlorade ej kontenansen, där han stod med mössan i handen, utan svarade helt lugnt.
‘De bröderna de blevo allt så olika de, Ers Majestät.‘»
»Jo jag har hört historien och själv sett geväret han fick av kungen för gjorda tjänster. Det vördas i släkten som en helig relik och sitter ännu på väggen i stugan.
Ännu fyndigare svar tycker jag dock han fick av gumman i Eda sockenstuga.»
Eric Noreen såg frågande ut.
»Jo, då kungen en afton trött kom och satte sig på tröskeln till den låga byggnaden, frågade han gumman: ‘Nå mor, var ha ni högsätet här inne?‘
‘Där Ers Majestät sitter‘, blev det ögonblickliga svaret.»
