112
Du skulle också se honom på söndagarna, huru han för smeder och andra underlydande, som samlas här i salen till morgongudstjänst, läser och utlägger postillan och psalmerna! Då trakterar han också själv den lilla orgeln, och Cilla står bredvid och leder sången. Den gemensamma andaktsstunden är oss alla kär, för oss nära varandra och blir som en ljus- och hållpunkt för veckan.
Folket avgudar både Lennart och Cilla, som också på pricken känna till vars och ens förhållanden och deltaga och sträva med och för dem alla.
Men också mig äro de gamla gubbarna och gummorna så kärvänliga emot — allt för kära mors skull. De berätta för mig, vad hon sagt och gjort vid det och det tillfället. ‘Se, det var som om hon tänkte så särskilt på mig‘, sluta de som oftast. Hemligheten var nog, att hon aldrig gav bara sitt utan alltid sig själv på samma gång, och det är den enda gåva, som har bestående värde.
Då våra älskade äro borta för alltid, är det dubbelt kärt att se dem, på vilkas näthinna — den lekamliga såväl som den andliga — våra käras bild avtecknat sig. Och då jag nu går här på vägar och stigar och så oförskyllt får plocka de kärlekens blomster, som kära mor en gång i tiden slösande sådde ut, gör det mitt sårade hjärta mera gott än något annat.
Ja, vi ha haft dåliga tidender från Stockholm. Det synes mörkna över landet.»
Så långt hade hon skrivit, och fort lät hon sin fjäder löpa vidare.
»På sista tiden har vi naturligt nog fått mycken militär inkvartering på trakten.
Adolifsfors synes även för officerarne bli samlingspunkten. Som myggorna dragas mot ljuset, så flocka de bålde krigsmännen sig kring husets vackra värdinna, som nu också onekligen är mera strålande och piquante än någonsin.
