Hoppa till innehållet

Sida:Adolfsfors 1920.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17

Leonard Magnus kände på en gång hur illa bekommen han var av både ritt och fasta.

»Låt gå då gamling, jag tror du har rätt. Fägneligt vore det sannerligen att få både mat och nattläger, och det tar jag emot, var det än ges» — tillade han — »vore det så i skogsråets håla!»



2 Adolfsfors