220
Af
Konungarne
Carl XI:s
och
Carl XII:s
Närvaro
På
Kiöln
Åren 1679 och 1718.De hade nu riktigt kommit i farten att berätta historier.
Pehr Lindberg uppbyggde de församlade med prostinnan Seidelii kvickheter från sin informatorstid på Braås, Nils Lidén och Esaias Tegnér föredrogo ömsevis ganska mustiga Lundahistorier och Eric Noreen gjorde då och då sina sirliga inlägg.
Man kastade boll med ord, och spelande skämt, blixtrande infall och ljungande kvickheter avlöste varandra allt under skratt och glam.
Under tiden gick prostens dotter, Nana, tyst och allvarlig omkring med den stora lockkannan och fyllde glasen.
Röken från den ångande romtoddyn ringlade upp i luften.
Sedan hon gjort sin rond, gled den unga flickan, lika skygg och blyg som hon kommit, hastigt bort uppemot roskvarteret.
Först då hon kommit ur sikte, saktade hon stegen. Hela den lilla tunna hopsjunkna gestalten darrade av den utståndna ansträngningen.
Ett ögonblick måste hon stå alldeles stilla.
De svårmodiga ögonen riktades mot ett ensamt ljus, som tänts uppe i flygeln.
Hon suckade tungt.
»Det är ändå underligt, att pappa alltid kan vara så glad», tänkte hon, »kan han verkligen glömma stac-