HUR »OPHELIA» BLEV FRU GROTH
Arvikaprästdotterns stolta ungdomsdröm att en gång få bo i ett stort slott gick i fullbordan, då hon en vacker vårdag, som änkefru Groth, med barn och många tjänare drog in i det nya huset — av sten — som byggts upp på det gamla herrehusets brända tomt.
Vitt, ståtligt och stilrent, flankerat av sina båda likaledes vita flyglar syntes det nya Adolfsfors vida omkring.
Några »tinnar och torn» hade det dock icke. Då hon själv fick bestämma, hade salig Grothens ord ringt henne i öronen.
Därför hade hon också så mycket som möjligt i det nya sökt få in en viss överensstämmelse med det gamla, så i färg som form.
Många konstförfarne hantverkare av alla slag hade införskrivits från Stockholm, och på pengar hade det icke sparats.
Själv hade hon in i minsta detalj följt och inspekterat både bygge och inredning.
Intet fusk eller fel hade undgått de vaksamma kisse-miss-ögonen.
Resultatet motsvarade också hennes förväntningar.
Eftertrått utrymme hade hon fått.
Nu behövde det ej bli trångt inomhus, såsom det varit vid Adolfines bröllop.
Med de tjugufyra rummen i det stora huset och de 8 i varje flygel kunde man reda sig, även om det kom ganska många gäster.
