318
några steg, »jag tror du skulle i stället… försöka en annan taktik… vi kvinnor tycka inte om alltför klenmodiga karlar… vi tycka om att bli tagna med storm…»
»Jaså», sade han skrattande, hötte litet med fingret åt henne, och gick smågnolande sin väg.
Fru Groth satte sig ännu darrande ned vid sekretären och doppade sin fjäder.
I själva verket kanske inte partiet är så dumt, tänkte hon och höll ännu pennan i vädret. Skönhet och talang har flickan mer än de flesta, och det där om anpassningen efter huset, som pojken kom med, var inte så tokigt — don efter person heter det ju… Att hon inte är så förfaren i husliga ting betyder mindre — vad hade hon egentligen själv kunnat, då hon blev husmor här — med lite god vilja går allting, om man har en smula intelligens — huvudsaken var ju i alla fall, att hennes Fredrik blev lycklig! Då svärdottern behövde hennes hjälp, så behövde hon ju ej heller lämna ifrån sig hushållstömmarna, åtminstone inte med detsamma — och det var bäst så!
Neka kunde hon inte heller till, att det skulle bli bra roligt att förarga grannfruarna, som så ofta försökt att ge Adolfsfors en husmor. Nu gick Fredrik ändå deras näsa förbi!
Hon kom i gott humör igen, doppade fjädern och lät den löpa.
Fastän hon blott yttrade sig i allmänna ordalag, förstod fru Wall mycket väl vad »änkenåden på Adolfsfors» åsyftade.
På samma gång som fru Groth fick sitt väntade svar, fick också den unga flickan emottaga ett brev med många förmaningar, att hon nu icke för någon gammal kurtis eller någon sin egen halsstarrighets skull skulle försitta sin lycka. I fall unge Grothen verkligen hade några allvarligare avsikter, skulle hon betänka, att hon var en fattig stackars flicka, som väl behövde
