Den här sidan har korrekturlästs
406
egendomligt vackert kontrasterade mot det ännu unga och livfulla ansiktet med den friska rödlätta hyn. Men de annars så strålande ögonen sågo nu allvarstungt spörjande bort emot Hugnfjället.
Då fräste några raketer, och ett helt stjärnregn föll ned över det vita huset.
Han ryckte till och blev i samma ögonblick varse de många tårade, deltagande blickar, som riktats upp emot honom.
Tala kunde han dock icke nu, bugade sig blott på sitt gammaldags förnäma sätt. Men kommen till dörren vände han sig ännu en gång om och sträckte impulsivt ut bägge armarna emot sitt folk till tack och — farväl!
Så mindes man ännu i långliga tider »gamle brukspatron».
