90
bar inom mig; eller synnerligast då jag minns — det ekonomiska trycket — som ödelade så mycket för mig, så skulle jag ej vilja att samma pina övergick mina egna döttrar.»
Hon såg på Lennart lugnt och stilla.
»Så mycket blir det väl ej kvar, då jag är borta en gång, men vill du och dina bröder dela arvet lika med er syster, fastän lagen ger er rätt till mera? Ty den lagen är ej rättvis!»
Åter böjde sig Lennart ned över sin moders hand. »Både för min egen och brödernas del kan jag tryggt lova, att vi i detta stycke skola göra alldeles som kära mor vill.»
Cilla sprang upp med ögonen fulla av tårar. Hon kom fram till Maja Uggla och såg in i hennes ögon. »Söta mor vet, att Stina är min allra käraste syster och vän. För henne skall söta mor vara lugn. En människa, som skänker så mycken glädje och kärlek som Stina, hon kan aldrig bli fattig. Och helt säkert har också livet ännu mycket att giva henne.»
Med stora uppspärrade ögon tittade Jonas på dem alla.
Vad stora människor ändå voro besynnerliga och talade besynnerliga ord! Här sutto de med sockerbröd och kakor och tårta framför sig på den vackra Lill-holmen och hade det så bra — och ändå grät di alla tre! För Jonas såg, att söta far också hade tårar i ögonen. Att farmor, som alltid annars brukade le emot en, kunde vara så bedrövad!
Han smög sina små armar om halsen på henne.
Maja Ugglas ögon glimtade ned mot barnet.
Hon valde bland småbröden ut lika många av varje sort och lade dem i tre lika högar på bordet.
»Jonas», sade hon hastigt, »vad vill söta mor och far, att du skall göra, då du får något gott?»
»Dela med mig åt systrarna», svarade Jonas och hans ögon glänste vid åsynen av de växande högarna.
