78
skulle få mig, så skulle han lösa sin fars hus in därpå. jag svara: ”Få först, flå sedan.”
Och sade fru Ebba en gång åt mig: ”Du skall inte hafva Cruusen, utan han skall hafva en fattig jungfru, och du skall hjälpa en fattig kar i sadeln.”
Därpå jag svara: ”Nej, min fru mor, om han är aldrig så fattig, och jag håller af honom, så går det väl till, men jag är rädd, om han inte har själf, utan skall lefva af mina nåder, så gör det sällan godt, när hustrun gör mannen rik.”
Och sådana ord förtröte mig mycket. Efter jag där förutan inte mycke tyckte om honom, så gjorde allt sådant mig ändå galnare ledare ved honom, och i synderhet efter di ville bjuda till att först locka mig därtill, och sedan, när det inte tog lag, ville de trufva mig därtill. Det jag inte gärna lät göra, kosta mig hvad det kunne, utan tyckte det gick mig själf mest och närmast an; och när alla andra släppte och ginge därifrån, så var jag lell bundin vid siken att blifva därhos, antingen det var ondt heller godt. Ty mig tyckte, det var inte hästebyte, utan att jag väl måtte se mig före, hvem jag gåfve mig åt, och att det måtte vara den mitt sinne och hans kunde komma öfverens med. Och det gjorde inte dennas sinne och mitt. Det var som natt och dag.
Och gaf min herr far mig än då fjorton dagars tid till att betänka mig. Emellertid talte jag med min morbror, och han gaf mig det råde, att jag skulle säja kort nej, så slapp jag.
Sedan ginge vi upp på slottet till en dans. Och skulle han dansa. Så stule de bort hans svärdsbalja, att han dansa med bara värjan. Och alla loge åt honom och sade åt mig: ”Du, min rätt goda vän, si huru
