84
Därpå jag svarade: ”Det är allt redan betänkt, och kommer inga andra tankar i mitt hufvut, och till att ställa mig väl emot honom är mig omöjelig.”
Och har jag redan så halft öfvertalt min herr far; men fru Ebba, som alltid var mig emot, hon bad min herr far, att han inte skulle låta mig råda.
Och när jag kom ut, satte jag mig till att sy, och han satte sig hos mig. Bad jag honom för Guds skull, att han inte ville se på mig, utan gå från mig, ”ty jag kan inte lida er hos mig”; och tog jag en hel slef med vax, som stog och söd på ellen, och kasta efter honom, och hans handskar, som han feck mig, kasta jag i ellen.
Min morbror log så hjärtelig, och den andra gick till min styfmor och fråga henne, om jag var rasande heller inte.
Och hon svara: ”Gud vet hvem som går åt henne.” Men lell sade hon honom hela handelen. Och gick han därmed bort och kom ock aldrig mer till mig, utan sände både den ena och den andra till mig, men det var allt lika godt.
Och stog fru Ebba mig utur vise hårdt emot, och var hon min största plåga, som hon alltid har vari, ifrån jag låg i lindan. Och nu ville hon ändtelig, att min herr far skulle trufva mig till att hafva honom. Och sade, att det allt var gjort för Cruusens skull, efter jag nu hörde, att han lefde och skulle komma hem. Och sedan jag har öfvergifvit denna, så finge jag ändå inte af den andra, efter han allaredan har fästemö.
Det jag svor aldrig var i mitt sinne, och passte jag rätt äfven så lite på honom som på någen annan. ”Jag vet, Gud, som alltid sörjt för mig, han ger mig ock väl en god man, och blir jag inte gift, så blir jag
