Dennes färd styrdes först till Hannover, och nu begynte ett kringflackande, resultatlöst emigrantliv, som något erinrar om de polska landsflyktingarnas på 1830- och 1860-talet. Från Hannover begav han sig över Thüringen, Prag och Breslau till Krakau, för att undvika ryska spioner, under det att familjen for direkt genom Preussen. Och hans farhågor voro icke ogrundade. Det ryska sändebudet i Wien, greve Jaguzjinski, sände den 14 mars 1721 till greve Neithurt i Breslau en käjserlig order, att enär »förrädaren och rebellen» Mazepas efterträdare Orlik med hustru och barn rest från Sverige till Hamburg för att i Orienten uppegga till krig mot Ryssland, han skulle häktas vid ankomsten till Breslau eller åtminstone under någon förevändning kvarhållas där tills vidare». Hans hustru, som för 800 thalers skuld måste dröja i Breslau, blev – enligt vad Orlik skrev till en svensk rådsherre, förmodligen v. Höpken – mitt i natten visiterad av Jaguzjinskij d. y., utan att man dock lyckades hitta något komprometterande, och där dog den yngste sonen. Sedermera kom familjen dock till Krakau, där barnen blevo omhändertagna av bernardiner-munkar. Här träffade han ock sin svåger Ivan Hertsik.
Freden i Nystad drog ett streck över Orliks storpolitiska planer, och i sin förtvivlan sökte han försoning med tsaren. Genom det dåvarande holsteinska sändebudet i Petersburg, general Stenflycht (Johan Segersten), den äventyrlige krigaren, som sedan blev Orliks måg, skickade han d. 1 juni 1721 till den mäktige prelaten Stefan Javorskij det ångerfulla brev, som förvaras i ryska statsarkivet och är ett värdefullt dokument rörande Mazepas förräderi. Men det lämnades obesvarat, och det var kanske det bästa för honom själv.
Efter ett besök i Frankrike finna vi Orlik hos khanen av Krim, där han sökte uppvigla zaporogerna och Ukraina till ett hämndekrig mot Moskva, enär »den nuvarande situationen i Europa vore mycket lämplig härför». Och i ett
