tilldragelser, ty dess intresse riktade sig närmast på de populära
zaporogerna, vilka »måste dricka Poltavas vatten» och
»råkade lika illa ut som svensken vid Poltava», såsom två
lillryska ordstäv lyda.
Ur denna lillryska folkdiktning, som står i samband
med Mazepas »förräderi» och dess följder, meddelas här
tre prov.
1.
Österlandets tsar ej riktigt
litar på Ukraina,
och Golitsyn dit han sänder
för att sveket hindra.
»Gå du, gå du dit, Golitsyn!
Gå av alla krafter!
Med moskalerna jag följer
dig i spåren efter.»
2.
O, I arme zaporoger!
Vetet är ej mäjat.
Kommen och beskåden fälten
för att vetet mäja!
»Om vi ock gå dit att skåda,
vi dock intet mäja.»
Så de skröto, zaporoger:
Vi Poltava taga.
Men Poltava än ej tagits,
och re’n svensken gav sig.
Kosjevojen – ve hans huvud! –
skonats än till livet.
Hos sin son, hos kosjevojen,
dog den gamla modern.
Ingen finnes nu, som kunde
honom rådslag giva.
