|
Och så flydde alla dädan |
Många folkliga sägner på prosa om Palej och hans hjältedater hava ock upptecknats i Lillryssland. I en folksägen framställes Mazepa såsom kung och Semen Palej såsom hans general; men en gång råkade de i träta, och Mazepa lät mura in Palej. När svenskarna tågade till Platava, kunde de ej tränga genom de djupa skogarna, utan måste hugga sig väg med yxor. Då Peter undrade, huru man skulle kunna undsätta staden, gav en gubbe anvisning på Palej, som lössläpptes ur fängelset. Han laddade sin bössa med en silverkula och sköt, just då Karl XII och Mazepa sutto till bords och åto middag. Kulan trängde rakt in. »Nu är Palej på fri fot», sade Mazepa ängsligt; bägge togo till flykten och halshöggo varandra. Enligt en variant blev Palej inspärrad av Mazepa i en ihålig stenpelare, försedd med en glugg, genom vilken bröd stacks in åt honom, och i en tredje sägen hämtades Palej från Sibirien med »snabba fåglars eldiga post».
En kostlig historia förtäljer ock, att tsar Peter stod fadder åt Mazepas son. Då kosacken Stepan Placha spådde tsaren, att gudsonen skulle bekriga honom inom trettio år, fick han stryk och inspärrades i ett fängelse, där han endast fick till kost – tobak i ett horn. Men gudsonen, »Mazepenko», växte upp och blev så stark, att han kunde lyfta upp en kanon och skjuta ända till en avlägsen kyrka. Då blev tsaren rädd och släppte lös den alldeles utmagrade Placha. När Stepan Placha brände Mazepenko livslevande (Palej = brännaren), blev tsaren dock vredgad och beslöt att föra krig med Ukraina.
Denna folkpoetiska och med det historiska sakförhållandet delvis överensstämmande uppfattning om Mazepa
