Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


3.
MAZEPA I KONSTPOESIEN.

Det ensidigt stränga omdöme, som den folkliga uppfattningen i Stora och Lilla Ryssland fällde om Mazepas politiska karaktärslöshet, slog över till en nästan motsatt ytterlighet i det nittonde århundradets sköna litteratur, i det Mazepa av byronismen och av romantiken i Frankrike och Tyskland uppfattades snarare såsom en politisk martyr för Ukrainas frihetsidé, såsom representanten för det äkta kosackväsendet i dess ursprungliga friskhet och vildhet. Och härtill kom det erotiska elementet: Voltaires historiska legend om den vilda jakten på hästryggen gav vingar åt de romantiska pegasernas flykt i det poetiska Ukraina, och den i själva verket ömkligt löjliga roll, som Mazepa spelade både i denna kärleksaffär och i äventyret med Kotjubejs dotter, adlades av mer eller mindre framstående skalder till en nästan tragisk konflikt, där det löjliga förvandlades till det sublima. Skaparen av denna poetiska uppfattning var lord Byron.

Hans poetiska berättelse »Mazeppa»[1], som författades i Italien 1818, citerar Voltaires historia om Karl XII och John Barrow: Memoir of the Life of Peter the Great, men torde för sin litterära tillkomst ock hava att tacka Byrons personliga bekantskap i Venedig med den polske skalden

  1. Strandbergs svenska översättning (1853) har den falska betoningen: »Vid Púltava var leken slut».