Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
229

»Ur lidandet fram hans storhet okuvad skall träda.
En dag skall, ståtlig, mäktig och stark, han sig kläda
 I gamla hetmaners skrud.
Och när han så kommer, skall folket strömma ur tälten
Och kasta sig ned och sända vitt omkring fälten
 Fanfarernas smattrande ljud.»

Så lyder ett utdrag ur den svenska översättningen av A. J. Ling, som dock varken i den sublima tonen eller i den jublande rytmen kan mäta sig med originalets praktfulla strofer.

»Eh bien! ce condamné qui hurle et qui se traîne,
Ce cadavre vivant, les tribus de l’Ukraine
 Le feront prince un jour.
– – – – – – – – – – – – – – –
Enfin le terme arrive .... il court, il vole, il tombe
 Et se relève roi!»

* *
*


I slavernas moderna vitterhet infördes Mazepa av den ryske poeten Kondratij F. Rylejev genom hans av byronismen starkt påvärkade berättelse »Vojnarovskij» [1825], till vilken författarens kamrat, gardeskaptenen A. O. Kornilovitj, fogade en kortfattad biografi över Mazepa och dekabristen A. Bestuzjev en dylik om Vojnarovskij. Skådeplatsen är förlagd till bortre Sibirien, där G. F. Miller råkade hitta den landsförvisade Vojnarovskij, vilken för den lärde forskaren berättar sin levnadshistoria: sin ungdoms soliga kärlekslycka, sin vanvettiga kamp för frihet mot tsardömet, nederlaget vid Poltava, flykten till Bender och morbrodern-hetmanens begravning. Mazepas dunkla, svekfulla karaktär är ganska väl träffad, och hans fega ängslan efter »förräderiet», med det sjuka samvetets visioner av