232
ordspråk. Han klandras för oförsiktighet, och man finner hans tåg till Ukraina meningslöst. Men av kritiker skall man ej vänta tacksamhet, allra minst om man misslyckats. Genom detta tåg undvek Karl XII dock Napoleons ryktbara fel och kom ej fram till Moskva. Och kunde han beräkna, att det alltid oroliga Lillryssland icke skulle ryckas med av sin hetmans exempel och resa sig mot Peters färska överhöghet; att Lewenhaupt skulle bli slagen tre dar å rad och att slutligen 25,000 svenskar, kommenderade av sin konung, skulle fly för flyktingarna från Narva? Själva Peter tvekade och undvek en huvuddrabbning såsom varande en mycket vågad sak. I detta tåg litade Karl mindre än någonsin på sin lycka – den måste vika för Peters snille.»
»Mazepa är en av de märkligaste personerna i denna tid. Några författare ha av honom velat göra en frihetshjälte, en ny Bogdan Chmielnitskij. Historien framställer honom såsom äregirig, med inrotad slughet och illvilja: han baktalade sin välgörare Samojlovitj, han mördade sin olyckliga älskarinnas fader, han förrådde Peter före hans seger, Karl efter hans nederlag. Hans minne, bevarat i kyrkans anatema, kan ej heller undgå mänsklighetens förbannelse. I en romantisk berättelse har Mazepa framställts såsom en gammal pultron, bleknande för en väpnad kvinna och hittande på fina fraser, passande för franska melodramer. Men bättre vore att utreda och förklara den rebelliske hetmanens verkliga karaktär utan att godtyckligt förvränga den historiska personligheten.»
Efter Pusjkins dikt skrevs libretton till Czaikowskis opera »Mazepa», som dock anses för ett av tonsättarens minst lyckade sceniska alster[1]. Ett ryskt drama av A. A. Sokolov och en historisk berättelse om Mazepa av S.
- ↑ Även den lillryske skalden Taras Sjevtjenko lär ha skrivit en nu mera förlorad libretto om M. till en opera av Peter Seletskij. – Bland musikaliska kompositioner om Mazepa märkes också Liszts »symfoniska dikt».
