År 1860 lyckliggjordes den tyska allmänheten med Adolf Mützelburgs historiska roman »Mazeppa». Här har den gamle hetmanen förvandlats till en ungdomlig polsk riddare utan fruktan och tadel, de svages värn och de armes tröst. Såsom en kysk Josef måste han fly från det lättsinniga polska hovet. Under kriget med svenskarna träder han i – Czarnieckis tjänst och får polsk grevetitel för sin tapperhet. Efter många äventyr – naturligtvis saknas icke den vilda hästjakten – fick han slutligen sin älskade Jadwiga, som skänkte honom många barn, och de levde lyckligt till dagarnas ände ....
Den tredje i detta tyska kollegium är den i år avlidne Rudolf von Gottschall, som likaledes år 1860 ökade sin ansenliga repertoar med det på tyska tiljor ofta uppförda sorgespelet »Mazeppa». Även hans fantasi tumlar ystert om på Ukrainas fria stepper. Den efter en kungakrona lystne Mazepa har rövat till sig Pultava-översten Iskras dotter Matrena, som försvinner, sedan hennes far dödats av Mazepa. Denne har en dotter vid namn Lodoiska, som älskas av Kasimir Soldansky. Denne Kasimir är en son av Sapieha, med vars första gemål Mazepa hade haft det kärleksäventyr, som slutade med den där för poeterna oumbärliga hästritten. Kosackernas generaljesaul heter Königsmark. Kasimir Soldansky är Karl XII:s utskickade, som söker locka Mazepa till förräderi mot tsaren. Då Mazepa ber honom säga något om Karl XII:s fälttågsplaner, svarar Kasimir:
»Det kan jag ej tyvärr med bästa vilja. |
Efter det stora nederlaget samlas hela sällskapet i en grotta, där ortodoxa raskolniker sjunga den katolska hymnen: »Dies iræ, dies illa».... Hit har Mazepa ädelmodigt
