sedan blev de rätta och täcka. Sedan lärde en gammal sjöbjörn oss både hissa och hala.»
»Vad är hala för ett ämne», frågade Alice förvånad. »De andra ämnena känner jag nog.»
»Tala då ett bildat språk, så att fröken begriper dig!» skrek gripen.
»Jo vi hade fräsning och rivning och smekning, sade den Falska Sköldpaddskalven, »det vill säga ambition och distraktion och struntifikation och demission.»
»Vad är struntifikation?» frågade Alice.
Gripen lyfte upp båda framtassarna av häpnad. »Vet du inte vad strunt är?» utropade han.
»Jo», svarade Alice, »det är det samma som — skräp.»
»Nå då borde du väl ändå begripa», skrek gripen, »att om man pratar skräp under timmarna, så sysslar man med struntifikation!»
Alice kände sig inte uppmuntrad att fråga mera om den saken, utan vände sig till den Falska Sköldpaddskalven och frågade: »Men hade ni valfria ämnen också?»
»Visst inte!» svarade den Falska Sköldpaddskalven förbittrad. »Det är bara den moderna ungdomens och den moderna pedagogikens funder! I vår ungdom hade vi en ordentlig gammal val, som enligt GRAMMATICA LATINA lärde gossarna grina och enligt GRAMMATICA GRÆCA lärde gossarna bräka på ett lätt och tydligt sätt, både för nybörjare och mera försigkomna; — men nu för tiden, sedan valfiskarna ha fördrivits från våra hav, är det vackert så om man lär sig slikt ens som valfria ämnen!»
