110
»— var och en med en hummer vid sidan —» skrek gripen, »det begriper fröken ju nog!»
»Det förstås!» sade den Falska Sköldpaddskalven, »så byter man humrar och drar sig tillbaka i samma ordning; varpå man kastar sina —»
»— sina humrar —» skrek gripen med ett högt skutt i vädret.
»— ut till havs så längt man förmår, —»
»— simmar efter dem! —» tjöt gripen.
»— svänger om på havsbottnen!» ropade den Falska Sköldpaddskalven med en vild kapriol.
»— byter humrar igen!» vrålade gripen.
»— återvänder i land och — och det är första turen», sade den Falska Sköldpaddskalven med plötsligt sänkt röst; och de två varelserna, som hade skuttat omkring som galna, satte sig sorgset och stilla ner igen och såg på Alice.
»Det måtte visst vara en utomordentligt rolig dans», sade Alice blygt.
»Skulle du tycka om att se den?» frågade den Falska Sköldpaddskalven.
»Rysligt mycket», sade Alice.
»Låt oss visa henne första turen!» sade den Falska Sköldpaddskalven till gripen. »Vi får reda oss utan humrar, förstås. Vill du sjunga?»
»Åhnej, sjung du hellre!» sade gripen. »Jag kan inte ordena mer!»
Och så började de dansa högtidligt runt omkring Alice, och trampade henne på tårna då och då när de
