Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
111
kom för nära, och slog takten med framtassarna, medan den Falska Sköldpaddskalven långsamt och vemodigt sjöng:
»Följ mig över fria vågor!» — så till snigeln sad’ en sill; —
»se där bidar glad en sjöhund, han ej fåfängt vänta vill!
— se hur muntert hundra humrar ila fram i slutna led,
alla havets fiskar dansa, — vill du inte dansa med?
vill du, vill du, vill du, vill du, vill du icke dansa med?
vill du, vill du, vill du, vill du, vill du icke dansa med?
»Har ditt hjärta aldrig anat, huru fri man blir i håg,
när man kastas hän med humrar i det vida havets våg?»
— Men försagd och tveksam blickar snigeln uti djupet ned: