Hoppa till innehållet

Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33

mera!» Och den stackars Alice började gråta igen, för hon kände sig så ensam och övergiven. Men snart hörde hon åter ett sakta trippande på avstånd, och hon tittade ivrigt upp; hon hoppades halvt att det var mösset, som hade ångrat sig och kom tillbaka för att berätta om sitt sagolika liv.


3 — Alices äventyr i underlandet