76
rade hattmakaren; — »du borde inte ha brett på det med brödkniven!»
Påskharen tog klockan av honom och betraktade den dystert; så doppade han den i sin tékopp och betraktade den igen; men allt vad han kunde hitta på att säga var: »Men jag försäkrar att det var den allra bästa sortens smör!»
Alice tittade nyfiket över hans axel. »En sådan lustig klocka!» sade hon. »Den visar ju datum i månaden, men inte vad tid det är på dagen!»
»Vad skulle det tjäna till?» muttrade hattmakaren. »Visar din klocka kanske vilket år det är?»
»Nej naturligtvis inte», svarade Alice genast, »det är ju så länge samma år.»
»Just så är det här med tiden på dagen», sade hattmakaren.
Alices förstånd stod stilla. »Jag förstår inte riktigt vad Ni menar», sade hon så hövligt hon nånsin kunde.
»Sjusovaren har slumrat in igen», sade hattmakaren, och så hällde han litet hett té på dess nos.
Sjusovaren ruskade otåligt på huvudet och sade utan att öppna ögonen: »Jag ber att få instämma med den föregående talaren.»
»Har du gissat den där gåtan?» frågade hattmakaren, i det han åter vände sig till Alice.
»Nej, jag kan nog inte gissa den», sade Alice. »Vilket är svaret?»
»Hur skall jag kunna veta det?» sade hattmakaren.
»Hur skall jag kunna veta det?» sade påskharen.
Alice drog en djup suck. »Jag tycker ni kunde uträtta någonting förnuftigare», sade hon, »än att för-
