skådespelerskan och författaren dryfta saken på tu man hand.
Det var ett icke ringa besvär att få i sig utanläxan, och Elof beundrade ytterligare Alina, hvilken aldrig tycktes läsa på sin roll, utan ständigt var sysselsatt med att inöfva de andra som skulle uppträda och ej häller sade nej till någon bjudning eller till att deltaga i någon utflygt, men likväl på otroligt kort tid lärde sig den ganska långa och mycket fordrande rollen.
Slutligen kunde äfven Elof sin roll och hade, såsom Albin förmodade, lagt på hjärtat alla dennes råd och anvisningar i »konstens intresse». Alina var visst icke riktigt nöjd med Elofs spel, men hennes fästman visade dock så god vilja och fogade sig så lydigt efter hennes uppmaningar, att hon trodde, det föreställningen kunde försiggå på den därtill bestämde dagen.
Så skedde ock. Societetssalen med tillgränsande rum var anordnad till teater. De fleste af badsällskapet hade på något sätt bidragit till utrustningen och likväl betalade de sina biljetter ganska rundligt, ty inkomsten skulle tillfalla ortens fattiga. Alla voro således intresserade för företaget och önskade det all möjlig framgång. Grefvinnan Blankenhjälm, tillställningens höga beskyddarinna och hederspresidentska, samt alla öfriga medlemmar af direktionen för nytta och
