en sådan befälhafvare. Det gjorde mig godt att höra. Jag önskade Jakobina all möjlig lycka.
Men jag vill ej trötta dig längre med denna Svartskärs-historia. Du hade kanske hällre sett, att jag för dig skildrat de glada balaftnarne på badorten, redogjort för de nyaste drägterna här, omtalat alt hvad här skvallras och så vidare; men sådant har åt minstone för tillfället icke varit min uppgift. Sedan ett par dagar är jag åter i var lilla villa vid den vackra fjorden och fortfar att öfverlemna mig åt sysslolösheten. Den gamle Niklas på Svartskär är död. Jag stannade ett dygn hos den stackars Jakobina, sedan tant och onkel samt det öfriga sällskapet lemnat ön. Därefter voro vi närvarande vid begrafningen, som skedde i Bredgrund, och nu står den gamle fiskarkojan öfvergifven på skären. Jag vill dock gärna fara dit ut ännu en gång, förr an jag lemnar västkusten. Innan dess skall du också, hoppas jag, få ett nytt bref från mig, om icke så långt som detta, likväl kanske mycket innehållsrikare, åt minstone för mig själf, men som väl därför också bör vara dig kärkommet; ty jag tror, att du ännu hyser en smula deltagande för mig.
——————
