någon människohatare. Jag har verkligen bättre sällskap, det kan jag försäkra dig. Gamle Herlefsson är visst icke så tråkig, som jag förestälde mig. Hans fru är ett riktigt utmärkt fruntimmer och ... men jag bör kanske tala om för dig, huru jag kommit att se människorna i denna fördelaktiga dager.
Mitt senaste bref slutade med besöket i Bredgrund. Jag minnes det mycket väl, ty det var under seglingen därifrån som jag skref till dig. Du erinrar dig kanske, att det var blott några orediga rader med blyerts på lösa blad. Jag ref dem ur min anteckningsbok och skickade sedan af dem härifrån utan någon upputsning samt också utan något tillägg, ehuru jag redan då haft god anledning till en lång och tämligen innehållsrik efterskrift.
Då var jag intagen af den storartade naturen omkring mig och af min egen frihet. Jag flydde människorna, åt minstone dem som tillhörde min egen samhällsklass. Corneliusson frågade, hvart vi skulle segla. Det var mig likgiltigt, blott jag finge i frihet ströfva omkring bland skären. Gubben föreslog, att jag skulle »dörja», enär det vore anledning till god makrillfångst, menade han; men jag lät dörjgarnen ligga, ty jag ville samtala med dig, tyckte jag, fastän jag i mitt sinne fann dig vara en stor tok som kunde tillbringa sommaren i Stockholms
