närmaste granskap, midt bland de gamla vanliga affärsmännen på fåfängans marknad, då du kunde hafva gjort dig lika fri, som jag, och njutit af samma härliga luft, samma friska böljslag och samma förträffliga sällskap, det vill säga Corneliusson och Yngve Falk.
Jag satte mig så bekvämt jag kunde på botten i båten och började skrifva. Då och då kastade jag en blick på Corneliusson som såg svårmodig ut, tittade på vågorna och på vimpeln. Ingendera af oss bröt tystnaden. Med långa mellanrum mötte vi en fiskarbåt, en klumpig makrillfångare; längre ut på hafvet syntes större seglare; men badgästbåtar funnos icke så långt bort från badorten.
Det gjorde mig godt, men under mellanstunderna af min brefskrifning — det var ej alltid så lätt att i den starka sjögången hålla pennan på papperet — tyckte jag, att det vore något som oroade mig. Det kom nog af mina tankar på besöket i Bredgrund. Jag jagade bort oron och återtog skrifningen, men den förra kom ständigt igen. Jag var verkligen icke så sorgfri, som jag brukade vara under dessa härliga ströftåg på sjön, om jag också lyckades dölja det i mitt bref till dig.
Slutligen föll det mig in att fråga, hvar vi nu voro i vår segling. Ej långt från Svartskär, upplyste båtföraren, och han sporde med sitt
