kunde föreställa dig huru vackert hon ler! — gjorde de dock på mig ett djupt intryck.
Icke förtjänar jag att misstänkas för feghet. Därför återvänder jag väl till den så kallade bildade verlden för att i min mån öka trängseln och oredan. Jag är verkligen icke så ohågad därtill, som jag var ännu för kort tid sedan. Men Agda sade, att jag borde välja ett yrke. Jag såg troligtvis mycket förvånad ut, då jag hörde detta, och det var äfven en öfverraskning. Hon vill icke, sade hon, att vi skola fly den samhällsklass, som vi genom födsel, uppfostran och vanor tillhöra, för att söka tränga oss in i en annan, synnerligen om denna vore en tillbakagång i vår utveckling. Och likväl talade hon om, att jag borde välja ett yrke.
»Men, har jag då icke redan ett, och det sedan flere år?» sporde jag.
Hon skrattade icke som förut, då jag talat om att slå mig ned bland skärgårdsfolket, men hon log på ett alldeles egendomligt sätt och såg under tystnad på mig med sina vackra ögon hvilka uttrycka så mycket, äfven då icke ett enda ord kommer öfver hennes läppar. Det var ej långt ifrån att jag först känt mig förnärmad öfver den uppenbara missaktning, Agda visade den kunglige svenske statens tjänsteman. Själf hade jag visserligen nyss förut önskat draga mig helt och hållet från hufvudstadslifvet, men då någon
