fåtal mot de sträfsamma, de som möda sig, som lefva nyktert och knapt för att en gång kunna hafva en samlad styfver.
Fader Moreau brukade redan klockan fyra på morgnarne begifva sig till saluhallarne för att till billigaste pris få den bästa frukten och de friskaste grönsakerna, och dem drog han sjelf hem på sin lilla kärra den långa vägen från Marché-Saint-Germain eller den ännu mycket längre från Centralhallarne vid Saint-Eustache. Mor Moreau skötte hushållet och deltog i försäljningen i boden, tidigt uppstigen, sent i säng, aldrig sysslolös. Claire, dottern, förde kassakladden, ty fastän rörelsen utgjordes af endast en simpel frukthandel i minut, så ville familjen ha reda på sina inkomster och utgifter, och inte en enda centime kom in eller gafs ut, som ej antecknades af mademoiselle Claire, en vacker flicka och en duktig flicka.
Paret Moreau hade också en son, hvilken då jag senast köpte päron vid Rue Carnot väl kunde vara aderton eller nitton år och just då hade lyckats få plats i det stora manufakturmagasinet Au bon marché, i hörnet af Rue de Sèvres och Rue du Bac. Om den sonen hyste föräldrarne de allra största förhoppningar. Han hade ett utomordentligt handelshufvud och, icke vore det alldeles omöjligt, kunde nog en dag varda bolagsman med sjelfva herr Achille Boucicault, så vida
