Sida:Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241
RÖDA FANAN.

fann det däremot alldeles i sin ordning. Han hade också samlat litet pengar, sade han, den oförskämde proletären, ty något annat vore han icke, sade konstnären och hederslegionsriddaren Grandfort. De pengarne försvunno dock på samma gång som kejsaredömet, ty de hade förvandlats i dåliga papper och satts in i en bank som grundats och drifvits af några kejserliga äfventyrare, några af Napoleon III:s förnämsta gunstlingar.

Redan vid krigets utbrott var familjen Moreau fattig. Vid fredsslutet var den utblottad. Léon hade gjort sig till soldat, deltagit i kriget, varit fången i Tyskland, återkommit och instuckits i Versailles-armén. Föräldrarne hade på många omvägar fått veta detta. Claire var ohjelpligt förälskad i Alphonse. Hon hade försvunnit. Hvart viste ingen. Kanske hon kastat sig i Seinen. Kanske hon träffats af en dödande granatskärfva, då hon gick till vallarne, där hennes far tjänstgjorde och där hon var säker att träffa äfven Alphonse. Några påstodo, att hon alldeles icke vore död, utan lefde till samman med Alphonse samt att hon varit synlig under kommunens glansdagar. Till häst i amazondrägt, tillade somliga af kvarterets nyhetsförtäljande gamla kvinnor och gubbar, bara som marketenterska, sade andra.

Far Moreau förbannade kejsardömet lika mycket som han förut välsignat det. Han kunde icke finna nog hårda och tillräckligt förolämpande

16