recensionen måste vara riktig, tyckte han nu. Det gjorde honom trygg, om han blott sluppe träffa Alina Frank.
Därtill syntes dock inga utsigter. Den omtyckta skådespelerskan var ännu skönare än vanligt, och hennes spel förekom varmare, mera innehållsrikt än hvad Elof förut funnit. Han tyckte det vara innerligare och känsligare än vanligt, hvilket på en gång hänförde och förargade honom, ty han började misstänka, att han hittils ej fullt riktigt uppfattat hennes konstnärskap. Eller var det endast något tillfälligt?
Åskadarne öfverhopade sin älskling med ynnestbevis. Hon inropades gång på gång, fick ett stort antal blombuketter samt till och med en lagerkrans.
Lagerkransen gjorde Elofs lynne icke bättre. Han kände sig alltid illa till mods, då han var vittne till en öfverdrifven konstnärshyllning, och som han trodde, att skådespelerskan skulle uppfatta saken på samma sätt, beklagade han henne. Men hon såg icke als beklagansvärd ut. Då hon, efter att med outtröttlig käckhet ha spelat den ansträngande rollen till slut, kom in för att mottaga ytterligare hyllning af de förtjuste åskådarne, hade hon visst icke något öfveransträngdt utseende. Hon var alldeles odrägligt rask och strålande glad, tyckte Elof.
