någon annan skulle tolka dina tankar? Tror du, att någon skulle göra det så klart som jag? Ar det någon som känner dig så väl? Är jag inte en del af dig själf, älskade Elof?»
Det kunde Alina ha rätt uti. Hvem kunde vara närmare än hon? Hon skulle otvifvelaktigt göra något alldeles utmärkt af rollen, som han ännu icke riktigt uttänkt och på hvilken han ej skrifvit en enda rad. Det vore en afundsvärd lycka att få en så utmärkt konstnärinna att tolka författarens idéer.
Nu öfverlade Elof och Alina hvarje dag om skådespelet och om hjältinnan, hvilken borde utrustas med alla förträffliga egenskaper, just sådana som författaren funnit hos Alina Frank.
Skådespelerskan var älskvärdare än någonsin. Kärleken hade utvecklat hennes egenskaper på ett sätt som ytterligare fängslade Elof. Han kunde omöjligt finna en annan så utmärkt förebild till den kvinliga hufvudpersonen i skådespelet.
Elofs lycka var i ständigt stigande. Han var älskad af den skönaste, snillrikaste, ädlaste och mest hjärtegoda kvinna som hans fantasi någonsin kunnat dikta, men som gick lifs lefvande vid hans sida, stödde sig förtroendefullt på hans arm, hviskade ljufva ord i hans öra och berusade honom med sina blickars glöd. Hvilken härlig framtid de gingo till mötes! Hon skulle egna sig helt och hållet åt honom, liksom
