Sida:Amtmannens döttrer.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

nu en gång komna på den förtroliga pratsidan. Detta trefliga rum och det dånande draget i den gamla förträffliga kaminen har stämt mig ganska sentimentalt.

— En annan gång, sade Georg, synbart förstämd; låt oss icke förderfva dessa korta timmar med att upprifva gamla olycksaliga historier.

— En annan gång är en skälm; men som du vill! Vill du affatta dig skriftligen derom så gerna, dock någorlunda kort och utan koloratur. Jag är nu en gång för alla föga vän af den lyriska poesien.

— Skrifva? jag skrifva bref? sade Georg leende. Alltså ett skriftemål! nej, det lofvar jag inte, min kära Müller.

En piga afbröt dem här med bud att herrarna väntades vid qvällsbordet.

Müller såg på sitt ur. Folk här på landet har dock en välsignad hvardagsordning. Man lemnar oss den fullständigaste frihet i tre, fyra timmar och erinrar oss om sin tillvaro först vid det dukade bordet. Det öfriga af aftonen ska vi väl offra åt familjen; jag måste ju dessutom taga fröken Amalia i ögnasigte.

Georg hade emedlertid bytt ut sin rock mot en frack och knöt med mycket behag om sin svarta halsduk.

— Ser du, sade han litet förlägen, då han vände sig om och mötte Müllers satiriska mine .... Amtmannen kläder alltid om sig för måltiderna ....

I dörren vände han sig om och sade allvarligt: Jag skall kanske skrifva till dig en gång, Müller.