28
mundtliga föredrag. Men förgäfves! under dessa var hon lika tankspridd och ouppmärksam. Hon tycktes blott vänta på det ögonblick då hon som en stormvind fick fara af på dörren.
— I ditt ställe hade jag helt simpelt undanbedt mig det arbetet.
— Det ämnade jag också. Jag ville säga fadren att hon icke lärde sig det minsta, att jag icke kunde försvara att det fick fortgå så, men jag hade icke riktigt hjerta till det. Han anade ingenting. Det hade gått så lysande med Edvard, att han litade obetingadt på mig. Och så — så var det något som dref mig till det yttersta. En dag kom hon och sade, att hon fått så stor lust att lära sig engelska, Låt gå, tänkte jag, nu kan jag ju pröfva tålamodet på det, för ombytes skull. Men der misstog jag mig åter. Hon lärde detta språk på otroligt kort tid och med en lätthet som förvånade mig. Med de öfriga ämnena gick det emellertid som förut. Det är omöjligt att komma underfund med om det var inskränkthet eller tredskhet, eller hvad det var ....
— Det var väl tusan, skulle man inte kunna komma underfund dermed?
— Kom jag ner i hvardagsrummet, så var der också något på färde. Modren klagade alltid öfver henne »Det har lyckats mig att uppfostra mina andra döttrar till bildade, söta flickor, men Sophie har jag inga händer med». Den gamle Ramm håller dock mycket af denna dotter. »Min Sophie är litet vild af sig, men det går nog öfver», sade hon ofta. Mot mig visade hon ett misstroende, som
